755 kilometer

Jag hann inte med något nytt avsnitt av sportsåpan igår eftersom jag firade första maj (en rapport kommer möjligen senare). Förra veckan var en ganska normal vecka – ungefär 16 mils cyklande och totalt har jag nu under våren kommit upp i 755 kilometer. Bland annat gjordes årets första tur till Mjölby och tillbaka. Nu kan jag till och med cykla fem mil innan det börjar göra ont i rumpan, så klarar jag ytterligare 25 mil på en gång kommer inte Vätternrundan att bli något problem…

Trots – eller kanske på grund av – nästan 80 mils cyklande under våren har jag blivit lite för bekväm. När min puls stigit tillräckligt för att jag ska börja bli andfådd tycker jag det är jobbigt och saktar ner till ett behagligare tempo. Det gör att jag tränar med ganska låg puls men jag tror det är nyttigt att ha högre intensitet ibland. Därför hade jag ett kortare pass förra veckan då jag försökte cykla 25 kilometer så fort jag kunde. Och vad upptäckte jag – jo, jag verkar ha ”tränat bort” förmågan att cykla med hög puls. Jag uppskattar att den genomsnittliga pulsen blev 150 slag i minuten vilket var en bit under det jag ville.

Nu kan jag inte vara helt säker på att det var där pulsen landade. Eftersom jag stadigt minskat allt för mycket i vikt har hela tiden pulsmätaren suttit för löst – trots att jag försökt spänna det undan för undan – så därför ger den lite märkliga värden ibland. Nu verkar dock min vikt ha stabiliserats vilket känns skönt.

Den här veckan hade jag tänkt försöka öka träningsdosen lite men det verkar inte som om jag kommer att ha tid att cykla så mycket. Jag kanske får effektivisera tränandet genom att lägga in något enstaka riktigt långt pass istället. Om jag inte tröttnar…