Ett rikt landsting

Östgötalandstinget är inte bara effektivt, bra och välskött - det är rikt också. En sammanställning från Statistiska Centralbyrån visar att Östergötland är det rikaste landstinget i landet med nettotillgångar på 3,3 miljarder kronor – mer än dubbelt så mycket som tvåan Västerbotten.

Linköpingsborna kan vara dubbelt nöjda. De bor inte bara i ett rikt och välskött landsting utan även i den näst rikaste – och likaså välskötta – kommunen. Jag tror att en förklaring till Linköpings framgång är att kommunen har välskötta kommunala bolag. Särskilt lyckosamt för linköpingsborna är att moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna misslyckats i sina försök att sälja ut det kommunala energibolaget Tekniska verken. Förutom att värdeökningen i bolaget kommit linköpingsborna till del får också invånarna (och företagen i Linköping!) ta del av att Tekniska verkens avgifter ligger bland de lägsta i landet. Joakim Jonsson bloggade nyligen om hur det gått i de kommuner som valde den linje borgerligheten i Linköping förespråkade.

Östgötalandstingets framgångar tror jag har sin grund i att den drivits en politik som ska vara långsiktigt hållbar. Vi har sluppit majoritetsskiften i varje val och politiken har inte heller varit inriktad på att överleva nästa valrörelse utan på att skapa bra villkor för östgötarna på lång sikt. Vi har inte dragit oss för att ibland fatta kortsiktigt impopulära beslut som är långsiktigt riktiga. Dessutom ser östgötalandstinget – och Linköpings kommun – till att sätta av pengar för personalens framtida pensioner.

Detta sista är också SCB-undersökningens största svaghet. Vad jag förstår sker redovisningen av pensionsskulden enligt blandmodellen och inte enligt fullfonderingsmodellen. Det leder till att den redovisade nivån är betydligt ljusare än verkligheten, men de relativa förhållandena är rimligen rättvisande.