Kd och fp mot barnen

Förra veckan fattade Hälso- och Sjukvårdsnämnden beslut om Undantag från sjukvårdsansvaret. Beslutet föranleddes av att lagstiftningen numera ger lesbiska par möjligheten att insemineras på svenska sjukhus. HSN hade att ta ställning till om inseminering på icke medicinsk grund ska jämställas med inseminering av medicinska skäl. Jag tycker att frågan är komplicerad och har tidigare efterlyst argument.

Vårt beslut blev att inseminering på icke medicinsk grund är undantagen från landstingets sjukvårdsansvar. Landstinget ska ändå erbjuda denna tjänst då lagstiftningen kräver att inseminering ska utföras vid universitetssjukhus (?). Det finns alltså inga fristående producenter och kvinnor som skulle vilja insemineras skulle i så fall vara hänvisade till att göra det på egen hand eller i utlandet. För att utföra insemineringen tar landstinget ut en avgift. Så här långt rådde det politisk enighet i nämnden.

En inseminering på sjukhus medför också en juridisk trygghet för barnet, mödrarna och donatorn, då båda mödrarna räknas som föräldrar samtidigt som barnet då det fyller 18 år har rätt att få reda på vem den biologiska fadern är. Insemineringen kostar cirka 8000 kronor och förslaget från s, v och mp var att två försök skall erbjudas för 3000 kronor. Maximalt innebär det att inseminering av icke medicinska skäl subventioneras med 13 000 kronor. Subventioneringen motiveras i mitt tycke av att det är bra för barnet att få den juridiska trygghet som en inseminering vid Universitetssjukhuset medför.

Här förenades kristdemokraterna (föga förvånande) och folkpartiet (lite mera förvånande) i ett yrkande att insemineringen inte ska subventioneras alls. Kristdemokraternas hållning är logisk – kd ogillar att homosexuella är föräldrar och därför försöker de i varje läge göra det lite svårare för dem att bli det. Då är de också beredda att strunta i vad som är bäst för barnen. Varför folkpartiet ansluter sig till den linjen har jag lite svårare att förstå.