Att plugga är inte på riktigt?

Jag brukar inte blogga om utbildningspolitik. Ända sedan jag tog studenten har jag tyckt att det är trist - under mina år på universitetet har det istället varit hälso- och sjukvårdspolitik som jag tyckt vara mest spännande. Inte heller studiesociala frågor har jag ägnat så många tankar. Men idag kan jag inte låta bli...

SFS kommenterar de borgerliga partiernas syn - eller snarare osyn - på studenter. Det SFS påpekar är egentligen inte förvånande: då skattesänkningar ska kompensera de borgerliga nedskärningarna i trygghetssystemen drabbas studenter, eftersom de oftast inte arbetar och därför inte får del av skattesänkningarna. Så långt blir jag inte upphetsad eftersom argumentet är lika gammalt som det är tydligt.

Men sedan läser jag moderaternas chefsekonom Anders E Borg kommentar i DN:

Vi vill reducera bidragsberoendet och tycker att studenter ska arbeta i den mån de kan.

Och där någonstans kryper en märklig syn på högskolestudier fram. Det är något du ska ägna dig åt lite vid sidan om. Det är egentligen ingenting som är så viktig. Du ska inte kunna försörja dig på att studera. Istället ska du arbeta. Om dina studier är så krävande att du inte kan arbeta samtidigt, om du är så ambitiös att du vill ägna din tid åt att plugga istället för att arbeta, ja då får du hoppas att du valt tillräckligt rika föräldrar för att de ska kunna försörja dig under studierna. Att studera samtidigt som du har små barn är heller inte att tänka på i den moderata maktaliansens Sverige.

Ergo: synen på högskolestudier - ytterligare ett område där det faktiskt är en skillnad mellan socialdemokraterna och den borgerliga maktaliansen.