Bra utgångsläge, och en bättre politik för Linköping

Idag presenterade Corren en lokal opinionsundersökning för Linköping. Vi socialdemokrater får 33,5 procent och tillsammans med våra rödgröna kamrater når vi 46 procent. Den moderatledda högeralliansen får i opinionsundersökningen 51 procent.

Den politiska nyhetsförmedlingen handlar allt för mycket om försök att redogöra för opinionsläget och allt för lite om en granskning av de politiska alternativ som partierna står för. Under de fyra år som moderaterna styrt Linköping har barnfattigdomen ökat med 30 procent, arbetslösheten har stigit och klyftorna mellan de stadsdelar som har det bäst och de som har det sämst har ökat. Barnen i Linköping får olika förutsättningar beroende på vilken familj de haft turen att födas i, orättvisorna ökar och Linköping har blivit kallare. Det är resultatet av en medveten politik som ökar skillnaderna mellan fattig och rik.

Så behöver det inte vara. Vi socialdemokrater står för ett mänskligare alternativ, där vi investerar i barns kunskap istället för att slösa bort möjligheter. Vi investerar i elevhälsan istället för att slösa skattepengar på ett vårdnadsbidrag. Vi höjer kvaliteten i äldreomsorgen genom satsningar på personalens kompetens. En socialdemokratisk ledd rödgrön majoritet tar klimatkrisen på allvar och låter Linköping gå före i omställningen till ekologisk hållbarhet.


Med det sagt visar opinionsundersökningen - med reservation för att felmarginalerna är relativt stora - ett utgångsläge som är nästan identiskt med valresultatet 2006. Vi får tillsammans med miljöpartiet och vänstern samma stöd som för fyra år sedan medan de borgerliga partierna går knappt framåt. Störst är förändringen inom det borgerliga blocket där moderaternas ökning sker på bekostnad av övriga borgerliga partier; Kd riskerar till och med att åka ut ur fullmäktige!

Det kanske viktigaste beskedet i opinionsundersökningen är att en fjärdedel av de som tillfrågats inte vet hur de ska rösta. Jag har sett en annan undersökning på SKTF:s medlemmar som säger att mindre än 40 procent av dessa bestämt sig för hur de ska rösta i kommunalvalet!

Om vi socialdemokrater lyckas samtala med dessa om hur klyftorna i Linköping ökat och visa att vi har ett annat alternativ så kan vi vinna det här valet. Det är därför det är så viktigt att vi fortsätter med vår samtalskampanj och att det är just de osäkra väljarna vi lyckas samtala med. Undersökningen visar att vi har ett bra utgångsläge och att den strategi vi har ger oss goda möjligheter att utnyttja det utgångsläget.

Nu behöver vi bara fortsätta att jobba hårt (eller ännu hellre: jobba smart) och se till att samtalen med linköpingsborna handlar om vår politik.

Det var en gång...

Igår kablades det svenska prinssessbröllopet ut över världen. Idag läste jag två artiklar i Sveriges två största kvällstidningar som gjorde mig stolt och ödmjuk för vad Sverige blivit och för vad Sverige kan bli.

Först läste jag Katrine Kielos i Aftonbladet, som med avstamp i gårdagens kärlekssaga berättade något än mer fantastiskt:

Det var en gång en man som gick in i ett bås och satte ett kryss på ett papper utan att bli skjuten. Det var en gång en sal där någon ropade ”votering är begärd och ska verkställas”. Det var en gång ett protokoll som behövde justeras så att medborgarna skulle kunna läsa det nästa dag.

Det var en gång en tidning som fick kritisera ett lagförslag. Det var en gång en grupp kvinnor som misshandlades och tvångsmatades av den amerikanska staten för att de drömde om rösträtt för kvinnor – och som slutligen vann. Det var en gång en journalist som inte fängslades.

Det var en gång en indisk man som besegrade det brittiska imperiet. Det var en gång en idé om att vi inte skulle niga utan se varann i ögonen. Det var en gång 11 000 män som dog på stränderna i Normandie. Det var en gång en lustigkurre som fick dra ett dåligt skämt om kungen.

Ikväll läste jag så den artikel av Liza Marklund i Expressen som många av mina vänner tipsat mig om under dagen. Marklund berättar varför Mona Sahlin kommer att bli en fantastisk statsminister i Sverige:

Hon kommer att fungera som en modern vd, som delegerar när hon ska delegera och tar ansvar när det blåser. Hon kommer att låta folk växa och utvecklas, hon kommer att stå upp för det som är rätt och slå ned på det som är åt fanders. Hon kommer att förankra och förhandla och lyssna på alla, men när besluten väl ska tas så kommer hon att stå stadig och fast.

Det här säger jag inte för att jag är objektiv och neutral, utan tvärtom.

Jag känner Mona Sahlin, så jag vet vad jag pratar om.

Och just där ser Marklund förklaringen till att Sahlin i opinionsmätningar får lägre förtroendesiffror än vad hon förtjänar.

Hon bryter nämligen alla normer om hur Makten ska se ut. Fel kön, fel klass, fel attityd (allt det där som jag tycker är så spännande, modernt och utvecklande).

Idag är jag en stolt medborgare i Sverige, ett land där till och med våra stora kvällstidningar har skribenter som Katrine Kielos och Liza Marklund.

Jag lämnar - tyvärr - valnämnden i Linköping

Jag lämnat valnämnden i Linköpings kommun i protest mot majoritetens bristande engagemang för att höja valdeltagandet

Jag har suttit i valnämnden under denna mandatperiod eftersom jag vill bidra till att underlätta för linköpingsborna att delta i valet.

Kristina Edlund och Richard Bremer har i en motion med titeln Ökat valdeltagande i allmänna val, lämnat flera konstruktiva förslag hur kommunen kan bidra till detta. Motionen lämnades in under hösten 2009 för att kunna behandlas i god tid inför valet i september 2010.

Frågan om att underlätta människors deltagande i val borde inte vara en politiskt kontroversiell fråga. Trots det har den moderatledda majoriteten förhalat beredningen av motionen för att den inte ska hinna behandlas i tid inför valet. Efter påstötningar har motionen kommit fram till kommunfullmäktige för beslut, dock efter ett hastigt och ofullständigt beredande.

Till exempel påstås att ”Gymnasieskolor inte är en allmän plats där alla har tillträde och rekommenderas inte av Valmyndigheten som vallokal.” Samtidigt fattade samma valnämnd som inte ville bifalla motionen beslut om att använda Vikingstad skola som förtidsröstningslokal, gymnasieskolornas rektorer har inte tillfrågats om det är möjligt att ordna förtidsröstningen så att allmänheten bereds tillgång och Valmyndighetens inställning är inte alls så kategorisk som majoriteten ger sken av. I senaste numret av Dagens Samhälle (#20, sidan 10) står det: ”Vilka lokaler som är lämpliga att rösta i bestämmer kommunerna själva, konstaterar Vivian Nilsson på statliga Valmyndigheten. Men till exempel röstning på gymnasieskolor bör vara tillgängliga för alla, inte bara för elever, enligt myndigheten.”

Förtidsröstning har genomförts på gymnasieskolor i flera andra kommuner och än fler kommer att genomföra det i höstens val. Jag är övertygad om att det varit möjligt att hitta lösningar som uppfyller Valmyndighetens krav om bara den politiska viljan hade funnits hos den moderatledda majoriteten i Linköpings kommun.

Motionen har också lämnats till Bildningsnämnden och Kultur- och Fritidsnämnden för yttrande. Trots att den lämnades till nämnderna i oktober 2009 har de ännu inte yttrat sig och de har angett tidsbrist (!) som anledning. De socialdemokratiska viceordförandena Eva Lindh och Kristina Edlund har skrivit en inlaga där beredningen av motionssvaret kritiserades. Denna inlaga förvägrade den moderata borgmästaren dem att få med i handlingarna Kommunfullmäktige får ta del av inför beslutet.

Om det är någon nämnd där partipolitiken inte borde spela någon roll så är det valnämnden. Är det någon fråga där vi borde förenas i ambitionen över partigränserna så är det i frågan om att på alla sätt underlätta deltagande i valet. Den nuvarande majoriteten har istället valt att partipolitisera valnämnden. Jag väljer därför att lämna valnämnden och ber kommunfullmäktige att entlediga mig från mitt uppdrag.