Tråkiga flygturer

Nu är de första etapperna av min USA-resa avklarade. Jag sitter på mitt motell i Chicago med flygplanen på väg till och från O'Hare-flygplatsen bullrande utanför fönstret och C-SPAN:s kampanjrapportering på tv. Jag är oförskämt pigg med tanke på att klockan i min kropp egentligen är fyra på morgonen men å andra sidan slumrade jag en hel del på resan hit.

Det fanns inte så mycket annat att göra än att slumra. Flygresorna från Linköping till Amsterdam och sedan från Amsterdam till Chicago var nog de tråkigaste flygturerna jag upplevt.

Från Linköping till Amsterdam var det molningt hela vägen och då menar jag verkligen molningt. Planet flög inte över molnen utan i dem så det syntes ingenting utanför fönstren. Dagens spännande ögonblick inträffade när vi skulle landa i på Schiphol; det var tjocka låga moln och när vi nästan var nere på marken tvingades vi avbryta och gå runt ett varv till eftersom ett plan på marken var på en plats där det inte skulle vara.

När vi startade från Amsterdam - då flög jag för första gången en Boeing 747 - regnade det och all fukt i luften bildade så mycket kondens bakom vingarna i starten att jag inte kunde se dem, trots att de bara var några meter bort! Sedan var det som sagt molningt, med ett litet avbrott när vi flög in över kusten i Labrador och strax före landningen i ett blåsigt Chicago (det är inte för inte det kallas för The Windy City)

Väl på marken gick allt bra. Det var inga väntetider att komma genom passkontrollen och det fungerade bra att hämta ut min hyrbil på Avis. GPS:s-vägvisaren är en fantastisk uppfinning.

Jag vet att Anna har förväntningar på att få veta mer om min hyrbil. Jag återkommer till den i en blogg senare, för nu måste jag sova!