Bönan i Windy City

Efter att ha tillbringat en dag i Chicago är jag andlös. Jag har en begränsad erfarenhet av storstäder men kan i alla fall jämföra Chicago med New York City, London, Paris och Berlin och då är Chicago verkligen en Metropolis. Möjligtvis är min bild av Chicago överdriven eftersom jag bara rört mig i stadens absoluta centrum – i The Loop och Magnificent Mile – men ingenstans har jag sett så många så höga hus stå så tätt.

Men det går inte utan incidenter där lilla Martin kommer till stora staden i vida världen. Jag åt frukost på ett kafé och försökte som den hälsosamma svensk jag är beställa mjölk. Så långt gick det bra men i kylskåpet kunde jag inte hitta någon mjölk. Till sist fick de peka ut förpackningen: mjölk med söt chokladsmak var inte riktigt vad jag längtade efter till frukost.

Huvudsakliga anledningen till att jag ville tillbringa en dag i Chicago var The Bean. Min bror visade bilder på det konstverket när han hade besökt Chicago för ett år sedan och då ville jag också se den. Bönan var verkligen häftig; stadens skyskrapor och människorna runt omkring speglades på alla möjliga vis när man rörde sig runt skulpturen. Om Linköping ska kunna vara en del av en storstadsregion behöver vi också en böna! Chicago gjorde förresten skäl för sitt smeknamn Windy City idag. Nu ska jag snart flyga hem – med en lång mellanlandning i Amsterdam. Som vanligt verkar den här resan verkar det som om vi ska starta rakt upp i ett regnoväder.

Jag kan kanske blogga från Amsterdam imorgon, annars försöker jag återkomma i helgen med lite fler erfarenheter från obamakampanjen i Wisconsin.

Andra bloggar om Chicago och konst