En småstad som växer

Linköping beskrivs ibland som en stor småstad, under flera hundra år en sömnig liten by vid sidan av den stora, spännande metropolen Norrköping. Visst, Linköping har haft sin biskopsborg, sin landshövding och sin katedralskola, men länge var det en väldigt liten stad. Trots att Linköping vuxit snabbt det senaste seklet, med etablering av flygplansindustri, regionsjukhus, universitet och högteknologiska företag, är det svårt att upptäcka samma bredd och samma mängd av kulturevenemang som i Norrköping. I sin självbild är Linköping på många sätt fortfarande en sömnig småstad på slätten.

Det går – och jag är nu bara lite orättvis – att tala om teatern, biblioteket, kinarestaurangen, biografen och ishallen i bestämd form singular.

För ett år sedan upplevde jag Friday eve at Santa Fe.

Den första fredagskvällen varje månad öppnar ateljéerna och gallerierna i Denvers kulturdistrikt längs Santa Fe Drive. Det är precis som en fredagskväll på Ågatan i Linköping: en massa unga människor som gladlynt strosar runt. Den enda skillnaden är att gatan omges av ateljéer och gallerier istället för av barer och restauranger!
Ett galleri under Friday eve at Santa Fe

När jag promenerade på Santa Fe Drive den där fredagskvällen för ett år sedan beklagade jag att Linköping är för litet för att jag skulle få uppleva något liknande när jag kommit hem. Min bild av min hemstad var att vi har alltför få ateljéer och gallerier för att det skulle vara möjligt att uppleva en Friday eve at Santa Fe i Linköping.

I lördags förstod jag att jag haft fel.

Utbudet var sämre, trängseln mindre, men jag fick lite av samma känsla när jag och en vän gick runt på City Art Link i lördags kväll. I den intima miljön som Galleri Krogen Amerika erbjuder visade en konstnär hur etsningar gjordes, samtidigt som vi under vårt samtal fick höra mer om både konstnärskretsen på Krogen Amerika och om själva husets historia. På Hemslöjden bjöds inte bara på snittar och små muggar med vin, där gick det att själv pilla på Per Helldorfs ”Sensuella mekanik”. Bakom hemslöjden – hos Treport Design på andra sidan den fantastiska stenlagda innergården – var det musik och dans och hantverkare i arbete.

Värmen och ljuset kontrasterade mot mörkret och den tilltagande kylan utanför. Mötet med konsten gav upphov till eftertanke och nya perspektiv trädde fram i etsningarna på Krogen Amerika ju längre jag tittade på dem.

Samtidigt var inte City Art Link så bra att det inte går att utveckla ytterligare. Det går till exempel att titta på vad som gjort Friday eve at Santa Fe till en sådan framgång. Jag tror att arrangemanget måste vara återkommande för att etablera vanan att ta en kulturrunda på väg till krogrundan. Varför inte hålla öppet en fredags- eller en lördagskväll varje månad? Utbudet behöver samordnas bättre. Nu pågick vissa aktiviteter hela dagen för att stänga framåt kvällen, just när jag själv hade möjlighet att ge mig ut. Vårt besök var därför över på en knapp timme. På sikt är en större koncentration av kulturutbudet önskvärt. Tänk om det kan skapas ett konst- och kulturdistrikt i Linköping – från Passagen till Domkyrkan – på samma sätt som restaurangerna och krogarna samlats längs Ågatan? Fler attraktioner ger en ännu större mångfald av utbudet vilket gör att fler människor kommer att kunna hitta någonting som tilltalar dem.

Nedanför slottets putsade väggar och domkyrkans majestätiska utropstecken gör City Art Link att Linköping blir en lite större, lite modernare och lite mer spännande stad.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Linköping, City Art Link och kultur