En stad bakom träden

En dag i våras cyklade jag uppför Storgatan i Linköping på väg hem från jobbet. När jag passerade åhlénshuset såg jag någonting jag aldrig sett förut: istället för en trädrad visade sig den vackert ärgade S:t Larskyrkan. Bakom träden fanns en stad.

Träd är också vackra. Just därför väcks många gånger starka känslor då träd fälls inne i städer – i Linköping har vi många exempel på det. Men även om träd är vackra gör de inte alltid staden vacker. Varken på Grand Place i Bryssel, Sankt Markusplatsen i Venedig eller Times Square i New York finns några träd och ändå är platserna vackra signum för sin stad. Däremot bidrar trädens grönska i New Yorks Central Park och i Linköpings Trädgårdsförening till lugn, mångfald och skönhet även mitt i staden. Men som platsen vid S:t Larskyrkan – och tidigare Stora torget – visar kan färre träd också göra staden vackrare, bland annat genom att göra den mer stadslik.

Resultatet av ombyggnaden runt S:t Larskyrkan blev bra, men samtidigt väldigt kostsam. Kommunens borgerliga majoritet valde att acceptera det enda anbud som kommit in istället för att försöka pressa priset i en ny upphandling. Socialdemokraterna förespråkade det senare alternativet och hade därmed också utrymme för andra angelägna investeringar i till exempel plaskdammen i Valla.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Linköping, städer och träd