Ett parti utan uppfattning

I Storbritannien har Fredrik Reinfeldts brittiska systerparti drabbats av ett avhopp. BBC rapporterar om parlamentsledamoten Quentin Davies som beslutat sig för att lämna det konservativa partiet och övergå till labour. Som anledning anges att de konservativa - som ivrigt studerar moderaternas profiländring under Fredrik Reinfeldt - "inte längre är ett parti som står för någonting".

“The Conservative Party appears to me to have ceased collectively to believe in anything, or to stand for anything. It has no bedrock. It exists on shifting sands. A sense of mission has been replaced by a PR agenda."

Det är särskilt den konservative partiledaren och Reinfeldts kompis David Cameron Davies är kritisk till:

”Although you have many positive qualities you have three, superficiality, unreliability and an apparent lack of any clear convictions, which in my view ought to exclude you from the position of national leadership to which you aspire and which it is the presumed purpose of the Conservative Party to achieve.”

Den nye laborurledaren, tillträdande premiärministern Gordon Brown, beskrivs i helt andra ordalag:
”…a leader I have always greatly admired, who I believe is entirely straightforward, and who has a towering record, and a clear vision for the future of our country which I fully share".

Andra bloggar om Storbritannien och politik

Energibolag och offentliga investeringar

Ytterligare en undersökning visar nu att kommunala energibolag håller lägre priser än privata eller statliga. I Linköping var tidigare socialdemokraterna och (det gamla) centerpartiet ett bålverk mot borgerliga utförsäljningskrav. I valet 2002 var domen så hård mot den borgerliga utförsäljningspolitiken att de insåg att det var omöjligt för dem att vinna ett kommunalval i Linköping så länge de talade om att privatisera Tekniska Verken.

Tekniska Verken i Linköping är ett framgångsrikt exempel på hur långsiktigt lönsamma investeringar och miljöhänsyn kan samverka till kommuninvånarnas bästa. Priserna kan hållas nere samtidigt som företagets vinster bidrar till utvecklingen av hela kommunen. Genom satsningar på fjärrvärme, energiåtervinning och biogas bidrar företaget både till att utveckla ny teknik och till att Linköping gör sitt för att undanröja hotet mot vårt klimat.

Offentliga aktörer vågar och kan agera långsiktigt. Ägarna är i första hand inte intresserade av snabb avkastning utan av långsiktigt goda levnadsvillkor för befolkningen.

En stabil och säker investerare som en kommun, ett landsting eller staten kan också låna till investeringarna till bättre villkor än privata aktörer eftersom risken är lägre. Därför har jag svårt att förstå varför så kallade OPS-lösningar (Offentlig Privat Samverkan) vid infrastrukturinvesteringar skulle vara en smart lösning. Om en privat aktör lånar upp pengar och bygger till exempel bron över Skepparpinan i Motala eller Ostlänken, och att staten sedan betalar hyra under en lång följd av år borde den totala kostnaden för staten under perioden bli högre än om staten byggt själv. Vinsten tillfaller bolaget som naturligtvis kräver avkastning på sin investering. Varför kan inte staten låna till en långsiktigt lönsam investering själv?

Inlägget är tidigare publicerat på Oppositionen.se

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om politik och energibolag

Totto Littorins rankinglista

I höst ska min lillebror läsa på ett universitet i USA. Den senaste veckans avslöjanden om Sven-Otto Littorin och hans ”examen” har börjat göra mig lite misstänksam… Som stöd för honom (min bror alltså) och andra som funderar på att doktorera i USA tipsar jag om US News rankinglista över USA:s bästa doktorandutbildningar. De tio bästa i rankingen är
1. Harvard University, Massachusetts
2. Stanford University, Californien
3. University of Pennsylvania (Wharton)
4. Massachusetts Institute of Tachnology (Sloan)
5. Northwestern University (Kellog), Illinois
5. University of Chicago, Illinois
7. Dartmouth College (Tuck), New Hampshire
8. University of California-Berkeley (Haas)
9. Columbia University, New York
10. New York University (Stern)

Littorin är nog inte behörig för doktorandstudier nu så därför får han ett annat tips. Nu när han känt sig tvungen att stryka sin så kallade MBA från meritförteckningen kan han förgylla sitt cv med en examen från Littorin International University. Bloggen Det Progressiva USA förklarar mer.
Andra bloggar om Sven-Otto Littorin, USA, utbildning och universitet

Bättre än eurovisionschlagerfestivalen

Plats 1782 på Vätternrundan

Det har blivit mycket om Vätternrundan i de senaste bloggarna. Eftersom det är ett motionslopp redovisas vad jag vet inte någon resultatlista officiellt. Däremot är alla startandes resultat sökbara vart och ett för sig på Vätternrundans hemsida. På något sätt har ändå årets resultat sammanställts i en excelfil som jag fick skickad till mig idag.

Den visar att en klunga som bland annat innehöll OS-guldmedaljören Bernt Johansson var snabbast med en tid på sju timmar och 43 minuter. För min egen del räckte tio timmar och 26 minuter till en 1782:a plats vilket kanske inte är så dåligt i ett lopp med 17617 anmälda, 15584 startande och 14906 som tog sig i mål. Att jag startat snabbare än vad jag lyckades avsluta framgår av att jag låg omkring plats 500 till första kontrollen i Jönköping.

Om jag lyckats med mitt mål på att cykla på tio timmar hade jag behövt placera mig ytterligare 500 platser högre upp. Det får jag försöka ordna nästa år!

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Dagen efter Vätternrundan

Jag har haft en lugn dag då jag kunnat återhämta mig från Vätternrundan. Benen känns stumma – men det gjorde de å andra sidan redan innan jag startade – och rumpan är lite öm men i övrigt är kroppen okej. Jag har till och med cyklat en mil idag!

Igår misslyckades jag med mitt mål att cykla Vätternrundan på under tio timmar. En kort rapport skrev jag innan jag gick och la mig igår, men jag var väldigt trött.

Trots att jag planerat att lägga mig tidigt före loppet lyckades jag inte somna förrän vid midnatt så det blev inte så många timmars sömn och jag lyckades knappast äta någonting när jag gick upp några timmar senare.

Starten gick ändå bra. Jag hamnade i en stor och snabb klunga där vi drog organiserat med en snittfart på 40 kilometer i timmen. Det gick fort och jag hade en puls som vid vissa tillfällen var över 160 slag i minuten. Undan för undan sög vi upp klungor som startat före oss och vid Vida Vättern var vi ungefär 300 cyklister i klungan då jag drog den nedför stavabacken i en fart av 57 km/h (vilket var dagens hastighetsrekord för mig).

För att cykla Vätternrundans 300 km på tio timmar behövs en snittfart på 30 km/h. Eftersom jag planerade att stanna och äta i Jönköping och Hjo behövde själva cyklandet ske med en ännu högre fart. Min strategi var att använda mig av de stora snabba klungorna i början för att skaffa mig den marginalen till Jönköping. Därefter behövde jag bara cykla på i 30 km/h.

Till Jönköping kom jag några minuter tidigare än vad jag planerat på två timmar och 54 minuter med en genomsnittlig fart på 36,6 km/h och en snittpuls som borde legat omkring 150.

När jag cyklade vidare mot Hjo började det blåsa upp. Jag försökte hålla farten men det slet på kroppen och jag lyckades inte äta något på vägen från Jönköping (det kanske är dags att hoppa över korv med mos vid depån i Jönköping; jag blir bara illamående av det i kombination med hårt cykling). Till Hjo lyckades jag komma på minuten när jag planerat men därefter började problemen. Det för mig hårda tempot gjorde mig illamående om jag försökte äta något samtidigt som jag behövde få i mig energi för att orka hålla tempot. I Karlsborg insåg jag att det var lönlöst och att det blåste för mycket för att jag skulle lyckas med mitt tiotimmarsmål. Då slog jag av på tempot för att den resterande biten i alla fall skulle bli någorlunda uthärdlig.

Jag måste fundera på om jag kan göra någonting annorlunda. Kanske undvika långa slitsamma träningspass för tätt inpå rundan? Går det att lösa ätandet på ett sådant sätt att jag kan hoppa över korven i Jönköping? Vad ska jag ha med mig att äta på vägen – det verkar som om min mage tål energi-gel bättre än energi-bar? Nu måste jag helt enkelt göra om eländet nästa år om jag ska krossa tiotimmarsvallen.

Min fars årliga insats som sportjournalist…

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Vätternrundan, ingen succé

Vätternrundan blev ingen succé. Mitt mål var att gå i mål på tio timmar. I Jönköping låg jag sju minuter före mitt schema. Till Hjo kom jag precis den minut som jag planerat, men sedan tog energin slut och jag insåg att tio timmar låg utom räckhåll. Då bestämde jag mig för att göra den återstående sträckan så behaglig som möjligt. Jag lyckades sådär, och gick i mål på 10 timmar och 26 minuter.

Misslyckandet berodde på den starka vinden. När det borde varit medvind var det stiltje men när det var motvind blåste det desto starkare. Det kan också berott på en felaktig strategi: jag belastade kroppen väldigt hårt ner till Jönköping. Eller så berodde det på att jag helt enkelt är en för dålig cyklist…

Nu är jag nära nog utslagen av trötthet och ska gå och lägga mig. Jag ska försöka återkomma imorgon med en längre uppdatering; i väntan på det kan du själv analysera min prestation här.

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Bilden är tagen av min syster Charlotta

Startklar för Vätternrundan?

Som jag skrivit tidigare startar jag årets Vätternrunda klockan 04.52 i morgon bitti.

Det har inte känts bra när jag cyklat längre sträckor under våren. Vätternrundan är en riktigt lång sträcka så jag är inte helt lugn inför morgondagen. Jag siktar fortfarande på att komma under tio timmar och kommer att gå ut hårt. Men jag är inte säker på att jag klarar mig hela vägen runt. Det krävs vackert väder, inga missöden, bra klungor och medvind hela vägen runt. I så fall går det. Kanske.

Samtidigt var min 18-milarunda förra helgen inget klokt påfund – något Sven försynt försökt få mig att förstå tidigare. Det, tillsammans med vårens flitiga cyklande, har gjort att jag är ordentligt nedtränad. Benen känns stumma, ett knä gör ont, en halsinfektion verkar vänta på att bryta ut. Dessutom kommer det att blåsa rejäl sid/motvind mot slutet och det är risk för regn. Förutsättningarna kan alltså vara bättre.

I vår har jag träningscyklat 1955 kilometer (jämfört med 1749 kilometer förra året) på drygt 66 timmar (samma som 2006) med en medelhastighet på 29,4 km/h (26,2 km/h). Totalt har mitt hjärta slagit 510796 slag vilket innebär en medelpuls på 128 slag per minut.

Med högt tempo från start hoppas jag vara i Jönköping klockan 07.53, Hjo klockan 10.19, Medevi klockan 14.13 för att slutligen nå målet i Motala klockan 14.51.

Om du vill följa hur det går kan du göra det direkt på Vätternrundans hemsida (mitt startnummer är 17044) eller via SMS om du skickar meddelandet VR 17044 till nummer 72700. Kostnaden för detta är 30 kronor.

Tack till alla som önskat mig lycka till. Det kommer att ge mig lite värme och medvind om jag drabbas av blåst och regn i slutet av rundan!

Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Bilden är tagen av min syster Charlotta när jag cyklar genom Vallaskogen.

Katrine Kielos sossetest

Ibland är det tröstlöst att blogga. Varje gång jag besöker Katrine Kielos blogg till exempel. Jag menar, varför ska jag hålla på och skriva på min blogg då hon skriver mycket bättre, smartare och roligare.

Nu senast presenterar hon ett test om vilken sorts sosse du är. Jag kan avslöja att jag var fast efter första alternativet på första frågan...

En vecka till Vätternrundan

Idag är det mindre än en vecka kvar till Vätternrundan – jag startar 4.52 på lördagsmorgonen. Till skillnad från förra året har ni inte kunnat följa någon sportsåpa på bloggen.

Hur det går för mig kan du följa på Vätternrundans hemsida där passertiderna i Jönköping, Hjo och Medivi, samt tiden när jag går i mål i Motala, redovisas direkt. Det går också att få resultaten direkt via sms. För att få mina resultat skickar du meddelandet VR 17044 till nummer 72700. Kostnaden för detta är 30 kronor.

Förra året var första gången jag cyklade Vätternrundan. Mitt mål var bara att ta mig runt sjön och jag hade beräknat att det skulle ta 15 timmar. Nu lyckades jag med mitt mål, men mitt beräknande visade sig vara helfel. Det tog bara 11 timmar. I år är min ambition att komma runt på under 10 timmar och vi får se hur det går.

En förklaring till förra årets oväntat snabba runda var de perfekta förutsättningarna. Ingen vind, solsken och oftast bra draghjälp i klungorna. Det krävs dock inte mycket för att 10 timmar ska vara omöjligt: lite vind eller en punktering räcker för att det ska komma att ta längre tid.

Under våren har jag kombinerat cykeltränande med heltidsjobb och en massa möten. Det har varit ganska slitsamt och jag har fått alldeles för lite tid till att ta hand om mig själv (och till att blogga!) Trots det har jag fler träningsmil i benen än förra året och då räknar jag inte med den extra mil jag får varje dag då jag cyklar till och från jobbet. Positivt är också att jag lyckats hålla vikten och till och med gå upp något kilo trots allt cyklande under våren.

På korta distanser – upp till en timme – känner jag mig riktigt stark (ja ja, allt är relativt. Jag är ingen Armstrong…) Sedan börjar problemen för mig med ond rumpa, stela ben och oförmåga att hålla pulsen uppe. Det oroar mig för Vätternrundan kommer att ta mig mer än en timme…

Igår lyckades jag ändå med säsongens längsta träningspass, en tur fram och tillbaka till Gränna på totalt 18 mil. Hur jag känner mig? Ungefär som om jag cyklat 18 mil…
Andra bloggar om Vätternrundan och cykling

Var är vattnet?

I några bostadsområden i Linköping finns plaskdammar där barn kan ägna sig åt vattenlek. Trots värmen och det vackra vädret är de tomma på vatten.

I torsdags var min socialdemokratiska förening – Valla s-förening – vid plaskdammen i vårt område och samlade in namn till stöd för dammarna.

Vädrets makter verkar stödja vårt arbete. Det var väldigt varmt, solen sken och barnen saknade vattnet i plaskdammen. Men det var inte bara barn som kom fram för att stödja vårt arbete. Unga par, småbarnsföräldrar och pensionärer kom alla fram och skrev på namnlistorna.

Tyvärr är det inte alla som stödjer plaskdammarna. Den borgerliga majoriteten i Linköpings kommun har hittills avfärdat förslagen om att fylla dammarna med vatten. Namnlistorna kommer att lämnas till Teknik- och Samhällsbyggnadsnämnden i Linköping vid nämndens nästa sammanträde.

Andra bloggar om Linköping

Dörrknackning - nu som film

Den första valrörelsen jag deltog i på riktigt – 1991 – var också den sista som socialdemokraterna i Linköping satsade på dörrknackning. I samma valrörelse introducerades telefonbearbetningen som ett verktyg. Det var nytt och effektivt. Dörrknackning var gammalt och tidsödande.

I valrörelsen 2006 gjorde varianter av dörrknackandet en framgångsrik återkomst, även om jag argumenterade för att vi borde knackat ännu mer på dörrar. Min övertygelse om att jag hade rätt stärktes när jag arbetade i den amerikanska kongressvalkampanjen där dörrknackning – canvassing – är en central del av valkampanjen som engagerar horder av volontärer.

På lördag arrangerar Barack Obamas presidentvalkampanj en dörrknackningskampanj i hela USA. På fler än 1000 platser i alla 50 delstater kommer volontärer att knacka på dörrar för att förra ut Obamas kampanj ända till väljarnas trösklar.

Och bäst av allt: på Obamas kampanjhemsida finns en instruktionsvideo för dörrknackning!

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Barack Obama, dörrknackning och valkampanj