Majoriteten anställer Åke

I måndags sparkade den borgerliga majoriteten i östgötalandstinget landstingsdirektören Åke Rosandher. Det gjordes utan några som helst överläggningar med opposistionen.

Igår anställdes Åke Rosandher. Inte av östgötalandstinget. Landstinget rapporterar på sin hemsida:
”Landstingets majoritet träffade på onsdagen en formell överenskommelse med Åke Rosandher om ett frånträdande av uppdraget som landstingsdirektör.”

Någonting i landstingsstyrelsens delegationsordning verkar vara skrivet med osynligt bläck, för jag kan inte hitta någon delegering till ”landstingets majoritet” att teckna ”formella överenskommelser” om sådant.

Agerandet understryker det jag skrev i min tidigare blogg om sparkandet av Åke Rosandher: att den borgerliga landstingsmajoriteten inte alls är intresserade av delaktighet och samsyn vad gäller landstingets ledning. Vi får se om det också innebär en partipolitisering av tjänstemannaledningen och en utrensning av alla som inte slaviskt understryker den borgerliga verklighetsbeskrivningen.

Det verkar som om Åke Rosandher kommer att arbeta med regionala utvecklingsfrågor. I sak har jag ingenting att invända mot det. Åke Rosandher är en oerhört kompetent tjänsteman och det är viktigt att landstinget kan fortsätta använda sig av hans erfarenheter och kunskaper. I den process som påbörjats i och med ansvarskommitténs utredning kan en tjänsteman av Rosandher kaliber vara en viktig tillgång i det östgötska arbetet.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, landsting och politik

Magnus tankar avslöjar

Magnus Ljungkvist bidrog med avslöjanden på sin blogg till att den moderata handelsministern Maria Borelius tvingades avgå. För det avslöjandet delades de grävande journalisternas pris guldspaden ut – till Expressen!

Nu redovisar Magnus Ljungkvist på sin blogg att katastrofkommissionen som undersökt hur regeringen hanterat tsunamikatastrofen tidigt erbjudits tillgång till band med regeringskansliets e-postloggar. Det var upptäckten av dessa band som gav Fredrik Reinfeldt anledning att kalla till en avledande presskonferens under höstens mest besvärande granskning av hans ministarar. Katastrofkommissionen återupptog gladligen sin granskning med hänvisning till att de hade tillgång till de ”nya” banden.

Samma band som katastrofkommissionen själv ett och ett halvt år tidigare tackat nej till.

Landstingsdirektören sparkas

Igår meddelades att den borgerliga majoriteten i landstinget beslutat att ge landstingsdirektören Åke Rosandher sparken. En landstingsdirektör tjänstgör på uppdrag av landstingsstyrelsen och om landstingsdirektören inte har styrelsens förtroende kan han naturligtvis inte vara kvar. Själv hade jag ett meningsutbyte med landstingsdirektören på Hälso- och Sjukvårdsnämndens sammanträde förra veckan då han redogjorde för de förslag han tagit fram på uppdrag av den nuvarande politiska majoriteten, så jag gissar att ingen opposition helt uppskattar den som utför majoritetens uppdrag.

Det som ändå är märkligt i historien är hur majoriteten valt att agera. För några år sedan förhandlades det fram en förändring av landstingsdirektörens anställningsavtal. En enig landstingsstyrelse hade innan det antagit en delegationsordning som la ansvaret att för landstingets del teckna avtalet på landstingsstyrelsens ordförande. När landstingsstyrelsens dåvarande ordförande gjorde så som styrelsen beslutat kom delar av oppositionen med kritik mot att inte fler involverades. Företrädare för minoriteten borde också ha ett ord med i laget. Efter det ändrades delegationsordningen så att det blev hela presidiets uppgift besluta om anställningsförmåner för landstingsdirektören.

Nu har den gamla oppositionen blivit majoritet. Landstingsdirektören sparkas. Ingen diskussion förs i landstingsstyrelsens presidium. Det sker inget samråd med oppositionen överhuvudtaget. Att de lämnat oppositionen helt utanför inger oro för att de förbereder en olycklig partipolitisering av landstingsdirektörsposten. Det är en tradition som borgarna i Stockholms län landsting tillämpat sedan länge.

En företrädare för majoriteten - moderaternas politiske sekreterare Fredrik Bergqvist - motiverar i NT avskedandet med att ”det finns inga chefer ute i verksamheten som har något förtroende för Åke Rosandher”.

Vårdcheferna själv verkar inte vara medvetna om detta. Enligt Corren är de ”chockade och överraskade” och ”håller (…) definitivt inte med om” det moderaterna påstått. Vi får se om den borgerliga partipolitiseringen av landstingets tjänstemannaledning leder till att fler får sparken.

Och vi får se hur majoriteten agerar när en ny landstingsdirektör ska tillsättas. Kommer de att eftersträva politisk konsensus – vilket socialdemokraterna gjort då landstingsdirektörer tillsatts – eller kommer de att sköta rekryterandet helt på egen hand?

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om Östergötland, landsting och politik

We Shall Overcome

Ikväll fikade jag med en kompis och berättade entusiastiskt om Svt:s sänding av en konsert med Bruce Springsteen och The Seeger Sessions’ Band.

På skivan The Seeger Sessions finns We Shall Overcome. Kompisen beklagade sig över att Birgit Friggebo sabbat den sången för all framtid. Tidigare hade jag varit böjd att hålla med – jag tänkte först samma sak när Springsteen började sjunga sången i fredagens tv-konsert – men när han sjungit ett litet tag hade jag bestämt mig: Nu räcker det!

Jag har hävdat att det värsta arv den förra borgerliga regeringen lämnade efter sig var det skändfulla omöjliggörandet av den fantastiska medborgarrättssången. Ni kanske inte minns bakgrunden? Invandrarministern Birgit Friggebo och statsminister Carl Bildt mötte boende i Rinkeby i samband med lasermannens attentat på invandrare. Svaren från regeringsföreträdarna lugnade inte mötesdeltagarna och Friggebo försökte rädda sig och statsministern genom att föreslå att mötet istället skulle sjunga We Shall Overcome tillsammans. Det tyckte inte mötesdeltagarna var någon bra idé… Jag – och många med mig – kände att folkpartiministern tafatta allsångsförsök förstört världens bästa protestsång för all framtid.

Men det är fel.

We Shall Overcome är starkare än en borgerlig minister. Friggebo är inte värd att stoppa sången längre. Jag tänker inte ge henne den makten. Sången berättar en annan och viktigare historia.

Bruce Springsteen och The Seeger Sessions fick mig äntligen att inse det.

Tack för att jag fick sången tillbaka.

Detta inlägg är pingat på intressant.se. Andra bloggar om We Shall Overcome, Bruce Springsteen, Seeger Sessions och Birgit Friggebo

En bra lördag

Innan jag somnade igår tittade jag på den fantastiska Bruce Springsteenkoncert från The Seeger Sessions som Svt visade . Ett internettest i förmiddags avslöjade vilken film jag är…

What Classic Movie Are You?
personality tests by similarminds.com

Nu har jag sett tv-sändningen från partikongressen och valet av Mona Sahlin som partiordförande. Ute är det fortfarande väder som inbjuder till årets första cykelpass.

Det går inte att säga annat än att det är en bra dag!

Eriks gästblogg: New York

Min bror är just nu i New York och jag har bett honom gästblogga därifrån.Flyget till Newark från Stockholm tog elva timmar, inklusive en mellanlandning i Goose bay, Kanada. En kompis till mig påpekade likheterna mellan de kubanska och de amerikanska blandat rigorösa, blandat godtyckliga frågorna vid inresekontrollerna.

På grund av den långa resan blev det en tidigkväll.

Idag har det varit minusgrader och snö-hagel, trots vädret gick vi ett varv på stan och försökte shoppa, både jag och mina kompisar är lite besvikna på hur fula eller icke-europeiska kläderna är. Jag ville se NYSE så vi tog tunnelbanan ner till financial district och vandrade runt där någon timme. I taxin på vägen tillbaka till hotellet hörde vi ett ytterst intressant program om intelligent design, där huvudbudskapet var att intelligent design måste vara den enda sanningen då det finns luckor i evolutionsteorin. Måste säga att religiös fundamentalism inte riktigt är min kopp av te.

Nu sitter jag och väntar på en kompis från Linköping i hotellobbyn. Ikväll blir det Jazzklubb eller något annat spännande!

Ha det bra!
Erik

Kvinnodagen

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag som behövs. Så mycket har jag inte hunnit högtidlighålla den men jag kunde i alla fall lyssna på en föreläsning på Linköpings Universitet om regioner och jämställdhet. Det kunde varit en ögonöppnare, men de som behövt det allra bäst lyste med sin frånvaro. Någon aha-upplevelse tyckte inte jag det var. I alla fall så träffade jag Lisa Harrysson som är skyldig mig sällskap på en fika så det var roligt att kunna påminna henne om det.

Jag borde vara ambitiös och skriva något klokt, precis som Joel Malmqvist. Ett utlåtande om Female Chauvinist Pigs – Women and the Rise of Raunch Culture av Ariel Levy till exempel. Boken har jag lånat av Jessica Ericsson men jag har tyvärr inte läst mer en ett kapitel. Det är synd, för boken är välskriven och angelägen.

Det första kapitlet läste jag i USA i höstas, som omväxling till Vredens druvor. En av Megs flatmates – Britney – såg boken och lånade den av mig. Hon tyckte den var bra men sedan jag kom hem har den blivit liggande. Jag får försöka läsa den någon gång och lämna en rapport på bloggen.