onsdag, november 30, 2005

Ett svenskt föredöme

För tillfället har jag alldeles för lite tid med mig själv i mitt liv. Då blir det inte så mycket bloggat som jag egentligen vill. En av sakerna som tagit min tid är landstingsfullmäktige med finansplanedebatt i världens bästa landsting. I dagens debatt hänvisade en av de moderata ledamöterna till att "den socialdemokratiska regeringen i Storbritannien genomför de reformer som vi borgerliga partier vill genomföra i Sverige". Jag kan därför inte låta bli att uppmärksamma denna artikel hos BBC om How the NHS could learn from Sweden.

Det kan dessutom noteras att ett par av de borgerliga landstingsmännen jag talade med mellan fyra ögon betackade sig för att den moderata landstingsledamoten gjorde sig till tolk för den samlade (?) borgerligheten... Det kan jag förstå.

fredag, november 25, 2005

Kultministern

Sverige har en kulturminister. Och så finns det en kultminister. Esbatis kommentarer uppmärksammar mig på en intervju Expressen gjort med Bosse Ringholm. Tyvärr misslyckas Expressen med att sätta en rubrik som gör kultministern rättvisa.

Fotot på kultminstern kommer från regeringens hemsida och är taget av Pawel Flato.

onsdag, november 23, 2005

Bokstavstro

Det kanske är förmätet av mig – som inte är medlem i svenska kyrkan och som inte tror på någon gud – att ha åsikter om vad svenska kyrkan ska stå för. Å andra sidan borde det vara lika förmätet av människor som säger sig tro på denna gud att tvärsäkert uttala sig om vad denna gud har för uppfattning. Särskilt tveksamt är det då denna uttolkning grundas på vad som andra människor skrev för flera tusen år sedan. Om dessa människors avsikt var att skriva ner guds vilja är denna rimligen tolkat utifrån den kontext dessa människor befann sig i. Det som människorna i Palestina uppfattade som guds vilja för två årtusenden sedan behöver väl inte per automatik vara det som är guds vilja i Sverige idag?

En stor majoritet i svenska kyrkan verkar mena att guds budskap måste tolkas utifrån varje tid. Biskopen i Linköpings stift – Martin Lind – skriver om "den sammanfattning av hela Guds lag som i Nya testamentet uttryckligen sägs vara: Du skall älska din nästa som dig själv (se t ex Gal 5,14). Till detta bud finns inga tillägg." Jag väntar med spänning på den alltid kloka och läsvärda Marta Axner ska blogga om sin bibelsyn.

Sedan finns det några få som i första hand verkar dyrka bibelns bokstäver och som driver namninsamlingar och kommenterar på andras bloggar – eftersom de läser bibelns bokstav om homosexualitet (och kvinnliga präster). Det jag inte förstår är varför de valt ut just detta; det finns mycket annat de borde slåss för också som visas i nedanstående brev som återkommit i många olika sammanhang, bland annat i ett avsnitt av Vita huset.

Dear Dr. Laura,

Thank you for doing so much to educate people regarding God's Law. I have learned a great deal from your show, and I try to share that knowledge with as many people as I can. When someone tries to defend the homosexual lifestyle, for example, I simply remind him that Leviticus 18:22 clearly states it to be an abomination. End of debate.

I do need some advice from you, however, regarding some of the specific laws and how to best follow them.
a) When I burn a bull on the altar as a sacrifice, I know it creates a pleasing odor for the Lord (Lev 1:9). The problem is my neighbors. They claim the odor is not pleasing to them. Should I smite them?
b) I would like to sell my daughter into slavery, as sanctioned in Exodus 21:7. In this day and age, what do you think would be a fair price for her?
c) I know that I am allowed no contact with a woman while she is in her period of menstrual uncleanliness (Lev 15:19-24). The problem is, how do I tell? I have tried asking, but most women take offense.
d) Lev. 25:44 states that I may indeed possess slaves, both male and female, provided they are purchased from neighboring nations. A friend of mine claims that this applies to Mexicans, but not Canadians. Can you clarify? Why can't I own Canadians?
e) I have a neighbor who insists on working on the Sabbath. Exodus 35:2 clearly states he should be put to death. Am I morally obligated to kill him myself?
f) A friend of mine feels that even though eating shellfish is an Abomination (Lev 11:10), it is a lesser abomination than homosexuality. I don't agree. Can you settle this?
g) Lev 21:20 states that I may not approach the altar of God if I have a defect in my sight. I have to admit that I wear reading glasses. Does my vision have to be 20/20, or is there some wiggle room here?
h) Most of my male friends get their hair trimmed, including the hair around their temples, even though this is expressly forbidden by Lev 19:27. How should they die?
i) I know from Lev 11:6-8 that touching the skin of a dead pig makes me unclean, but may I still play football if I wear gloves?
j) My uncle has a farm. He violates Lev 19:19 by planting two different crops in the same field, as does his wife by wearing garments made of two different kinds of thread (cotton/polyester blend). He also tends to curse and blaspheme a lot. Is it really necessary that we go to all the trouble of getting the whole town together to stone them? (Lev 24:10-16) Couldn't we just burn them to death at a private family affair like we do with people who sleep with their in-laws? (Lev. 20:14)

I know you have studied these things extensively, so I am confident you can help.

Thank you again for reminding us that God's word is eternal and unchanging.

Your devoted disciple and adoring fan.

Brevet taget från den här internetsidan.

söndag, november 20, 2005

Vintern är seglingssässong

Under sommaren fastnar jag allt fär lätt framför tv:n då det visas etapplopp på cykel. Nu har det börjat en än mer extrem taktiksport som tyvärr inte är lika tv-mässig: Volvo Ocean Race. Tursamt nog följs loppet av en utmärkt internetsida. Båtarna har precis passerat ekvatorn på sin väg mot första etappmålet i Kapstaden. Sedan ska de bara korsta södra Indiska Oceanen till Australien, södra Stilla havet till Sydamerika, sedan vidare upp längs den brasilianska kusten till Nordamerika innan de korsar nordatlanten för att gå i mål i Göteborg.

tisdag, november 15, 2005

Sportsåpan del 1

Som ni ser i teasern nedan kan ni följa min cykelkarriär under vintern. Idag har jag betalat anmälningsavgiften för mig, Sven och Christina. Vi startar klockan 04.40 så vi får cykla hela rundan i dagsljus - förutsatt att vi går i mål innan solen går ner. Vi borde passera Gränna någon gång på morgonen och gå i mål under senare delen av eftermiddagen.

Den här veckan är jag lärarvikarie på Alléskolan i Åtvidaberg. Dit åker jag buss men jag cyklar knappa två kilometer för att komma till busshållplatsen. När jag cyklade dit i morse kände jag att jag fick ont i rumpan av cykelsittandet. Jag vet inte om det är en psykologisk reaktione inför 300 kilometerssittandet om ett drygt halvår eller om jag verkligen får ont av fem minuters cyklande. Är det det senare alternativet som stämmer har jag en stor förbättringspotential. Hoppas jag!

För övrigt blir stadens allsvenska fotbollslag ett kanonlag nästa sässong!

måndag, november 14, 2005

Vinterns sportsåpa

På en bloggportal har jag angett att min blogg har temat politik och sport. Så mycket sport har det inte varit på sista tiden – och Formel 1 har jag nog inte skrivit om alls. Ett urval av de sportigheter jag bloggat om är fotboll (Dagens hälso- och friskvård, Vad är det med fotboll? och Tjejen med chocklad), Tour de France (Vive la France, Tour de Lance ända till Vita Huset?) och min egen cykel (Lärdomar av ett cykelfiasko, Die Silberpfeile, Vuelta Roxen)

Nu tänkte jag påbörja en ny sportföljetong - min egen variant av FC Z. Imorgon ska jag och en kompis anmäla oss till Vätternrundan! Det betyder att alla trogna läsare av min blogg kan följa mina ambitiösa förberedelser för att vara i toppform 17 juni nästa år.

Jag har börjat bra; igår tvättade jag mina cykelkläder, vek ihop dem och stoppade ner dem i byrålådan för vintern.

söndag, november 13, 2005

Från den det berör

I onsdags ordnade landstingets Barn- och Ungdomsråd en konferens. Som arrangör är jag naturligtvis partisk, men det var en av de mest givande konferenser jag varit på på länge. Jag ska i några kommande bloggar försöka återkomma till en del tankar från konferensen som gäller barns inflytande, långsiktiga samhällsekonomiska beräkningar och idékataloger för bättre barnperspektiv. Nu tänkte jag ta upp det som gjorde allra djupast intryck på mig: unga människor som själva berättar om sina erfarenheter.

På den här konferensen var det tre unga nuvarande eller tidigare patienter som berättade om sina erfarenheter – Sara, Linnea och Sofia. Under de 10 år som jag varit hälso- och sjukvårdspolitiker har jag lyssnad på många timmars presentationer där läkare, verksamhetschefer och annan personal presenterat vad de håller på med och varför. Ingen av dem har som Sara kunnat förklara vad det innebär att leva med diabetes. Ingen av dem har som Linnea kunnat förklara vilken viktig verksamhet Videgården bedriver. Ingen av dem har som Sofia kunnat beskriva vad det innebär att som kroniskt sjuk gå från barnsjukvård till vuxensjukvård. Och sällan har jag lyssnat till så kloka människor!

Sara berättar om en barnsjukvård som är väldigt bra på att ta hand om "typiskt" sjuka barn, men som har svårare att hantera ungdomar som varken är barn eller vuxna. Och personalen har varit så kompetent att hon nästan kan känna sig ”nöjd” med sitt tillstånd.

Linnea använde det fantastiska ordet "friskinriktad" för att beskriva Videgårdens verksamhet. Där lyckas de ge både stöd och ett eget ansvar till ungdomarna.

Sofia beskrev barnsjukvården som bra på att ta om hand om men sämre på att förbereda för vuxenlivet. Där har vuxensjukvården mycket att lära av barnsjukvården: "som barn var jag en människa men som vuxen blev jag uppsplittrad i kroppsdelar"”. Sofia säger att hon inte önskar sjukdomen men ändå vill ha de erfarenheter som sjukdomen gett henne.

Det finns mycket klokskap och erfarenheter hos unga östgötar vi kan bli ännu bättre på att ta till vara. I det medicinska programarbetet som bedrivits under flera år, har möten med patienter och anhöriga gett många viktiga insikter. Jag är glad att ett särskilt programarbete om barn nu har påbörjats.

söndag, november 06, 2005

Vägval för välfärdsstaten

Samtidigt som avslutningscermonin på den socialdemokratiska partokongressen inleddes rasslade det senaste numret av Libertas in genom mitt brevinkast. Många av artiklarna i detta nummer handlar om välfärdsstaten och jag har bidragit med en artikel om sjukvården.

I Hälso- och Sjukvårdslagens andra paragraf uttrycks målet med verksamheten - och på sätt och vis för hela välfärden - på ett svåröverträffat sätt:
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården.
Ambitionen är högt ställd, ideologiskt tydlig och djupt förankrad hos medborgarna. Det gör att tilltron till sjukvården kanske är den viktigaste faktorn till vilken tilltro vi har till välfärden som helhet och därmed också styr vår vilja att vara med och finansiera välfärden solidariskt via skatter.

[---]

En starroperation finansieras med skattemedel medan individen får betala sina glasögon själv. Och i princip alla sjukvårdshuvudmän subventionerar åtminstone delvis hörapparater. Är det en medveten behovsstyrd prioritering som gjort att gränsen mellan det offentliga och det egna ansvaret hamnat just där?

Gränsen kan dras efter olika principer. En sådan princip kan vara att det enkla och grundläggande ska vara ett gemensamt ansvar och det utöver detta är ett tillval som var och en får finansiera själv. Inom till exempel tandvården skulle det innebära en låg kostnad för de återkommande kontroller som görs medan större behandlingar inte stöds av det offentliga i lika hög grad. En annan princip kan vara att det i första hand ska vara det dyra och komplicerade som ska finansieras gemensamt men att individen får ta ett större eget ansvar för basen. Vilken av dessa principer som är klokast vet jag inte men valet mellan principerna behöver vara ett medvetet val som kräver en grundlig diskussion inom både vårt parti och i samhället i stort.


Hela artikeln kan du läsa i Libertas nummer 1 2006 (de är före sin tid i studentföbundet). Du kan teckna dig för en prenumeration på Socialdemokratiska Studentförbundets hemsida.

fredag, november 04, 2005

Min biskop

En gång i tiden satt jag i kyrkorådet i Bankekinds församling. Numera är jag inte längre medlem i Svenska kyrkan men ibland inträffar saker som gör att jag funderar på att bli medlem igen. Den debattartikel som Martin Lind - biskop i Linköpings stift - skrev igår är en sådan händelse. Biskopen bemöter en artikel från en linköpingspräst - en konservativ motståndare till kvinnliga präster och skriver bland annat:
Med en välsignelsehandling för dem som registrerat partnerskap har Svenska kyrkan genomfört ett traditionsbrott. Grunden för detta och andra vägval har varit den sammanfattning av hela Guds lag som i Nya testamentet uttryckligen sägs vara: Du skall älska din nästa som dig själv (se t ex Gal 5,14). Till detta bud finns inga tillägg.

Men förbjuder inte Bibeln samkönat samliv? Nej, Bibeln utgår enligt min övertygelse från den samtid i vilken bibeltexter skrevs.

Martin Lind är min biskop.

När Kyrkomötet fattade beslut om välsignelse av partnerskap var den kloka Marta Axner en av dem som röstade för beslutet. Hon har bloggat om beslutet.

Vingen

När jag gick på gymnasiet tipsade min svensklärarinna mig om Kent Anderssons dramatik. Det är jag mycket tacksam för; jag läste en av hans pjäser - Flotten - och upptäckte någonting som var helt annorlunda jämfört med övrig dramatik som studerades i litteraturhistorien (Berthold Brecht möjligen undantagen).

Jag hedrade igår Kent Anderssons minne med att plocka fram hans dikt Vingen. Det är inte bara vacker lyrik med ett vackert budskap. Det finns också många ljusa associationer på det personliga planet till många människor som jag tycker mycket om men som jag i många fall inte träffat på länge. Dikten påminner mig om dem och särskilt påminner den mig om all inspiration som Ciccie Jisborg gav mig.

VINGEN
Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir till en börda för oss
som vi måste smyga med.

Vi hade nog kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar
skolmästare
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska,
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
Du kan väl inte flyga!
Håll dig på marken, din envingade jävel!

Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!

Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång
Tänk om våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!.

torsdag, november 03, 2005

Mesliberalism eller censur?

På flera andra bloggar, bland annat Marta Axners och Jonas Morians, har det diskuterats om vilka kommentarer som bör tillåtas. Jag har i min blåögda naivism trott att jag skulle slippa fundera på sådant. Tydligen är det inte så.

I nedanstående inlägg har jag fått en kommentar som jag ännu inte bestämt mig för om den ska vara kvar. Det beror faktiskt inte så mycket på innehållet utan på att inlägget mer känns som spam.

Om jag tar bort kommentaren får ni en kort sammanfattning här: Folkpartiet hyckar för de är inte främligsfientliga på riktigt - Sverigedemokraterna vill att invandrare ska lära sig svenska (jaha, vem är mot? Och hur mycket invandrare vill ni i Sverigedemokraterna ha då??) - Junilistan är ett elitparti - Sverigedemokraterna säger saker som är förbjudna (jaså, kommer polisen och tar dig nu???) - Folkpartiet kommer att ljuga i valrörelsen 2006.

Jag tycker det finns flera goda anledningar om jag tar bort kommentaren:
1. Inlägget som kommenteras handlar om besluten som fattats på socialdemokraternas partikongress. Kommentaren är inte en kommentar på inlägget utan snarare...
2. ...SPAM, fast denna gång på svenska. Kommentaren ger intryck av att vara en artikel som kopierats in oberoende av vad bloggen handlar om.
3. Vill du skriva blogginlägg har du alla möjligheter att skaffa en egen blogg. Skriv gärna kommentarer på min blogg om du vill, men spara blogginläggen till din egen blogg!
4. Inlägget är skrivet av Anonymous. Det är inte särskilt förtroendeingivande tycker jag.

Men det finns också starka skäl för att inte plocka bort kommentaren. Nämligen
1. Jag är mesliberal och ogillar censur
2. ... nä, jag kommer inte på något mer.

När jag väger för och emot landar jag på - mesliberalismen vinner!

onsdag, november 02, 2005

En ganska bra kongress

Den socialdemokratiska partikongressen i stort sett gått bra så här långt. Partistyrelsen yrkade bifall till förslagen om en könsneutral äktenskapslagstiftning beslut kunde fattas utan att det behövde voteras. Dessutom lyckades bland annat ombuden från Östergötland få igenom förslag om ett större lokalt inflytande över arbetsmarknadspolitiken. Det formulerades också en tydlig politik mot Marockos ockupation av Västsahara. Sjukvårdsdebatten har inte väckt så stor uppmärksamhet (förutom vad gäller tandvården) men det beror på att enigheten var ganska stor kring skrivningarna – och dessutom i linje med den politik vi redan driver i östgötalandstinget. Det jag sett av östgötaombudet Kikki Göransson på Svt24 har imponerat (fast nu ljög jag – jag vet att Kikki är bra så det ska mycket till för att jag ska imponeras av henne. Låt oss säga att hon motsvarar mina högt ställda förväntningar)

Det jag såg av kvällens debatt om föräldraförsäkringen var intressant. Berit Andnors plötsliga kompromissvilja visar att partiledningen insåg vilket stort stöd som faktiskt finns för konkreta åtgärder som ska förbättra pappornas möjlighet att vara föräldralediga. Nu verkar det som om det kommer att bli fler månader vigda åt pappan men först i samband med att föräldraförsäkringen byggs ut. Inte riktigt så bra som jag hade hoppats, men bättre än den linje som Berit Andnor drev under debatten.

Men det finns naturligtvis sådant som kunde blivit bättre också. Till exempel blev varken Carin Jämtin eller Anneli Hultén invalda i det mäktiga verkställande utskottet. Det är synd tycker jag. Carin Jämtin har visat sig vara ett av de allra dugligaste statsråden som snart är redo för större uppgifter. Anneli Hultén är mycket kompetent kommunalråd i Göteborg och antas bli Göran Johanssons efterträdare som Göteborgs starka man (?!)

tisdag, november 01, 2005

Individualisera föräldraförsäkringen

Idag ska partikongressen fatta beslut om föräldraförsäkringen. Det verkar finnas enighet om att det är bra för barnen om pappan tar ut en större andel av föräldraledigheten. Därför vill partistyrelsen att man ska göra – ingenting. Vi är många som tycker att det är mer som behövs. En är den utredare som utrett frågan – Karl-Petter Thorwaldsson – som tycker att en tredjedel ska vigas åt mamman och en tredjedel åt pappan. En annan är det östgötska kongressombudet Kikki Göransson, åter andra är min goda vän Anna Larsson och Spartacus. Både den stora liberala tidningen och den liberala bloggaren Anders Märak-Leffler är här mer radikala än den socialdemokratiska partistyrelsen. Aftonbladets ledarsida kampanjar hårt – även i deras kongressblogg – och till och med partiets egna propagandaorgan Aktuellt i Politiken driver på sin blogg en linje som sätter barnens bästa främst!

Det främsta argumentet för ett mer jämt uttag av föräldraförsäkringen är för mig att barnen behöver sina pappor. Och papporna behöver sina barn. Fortfarande är det inte överallt accepterat att pappor är föräldralediga och därför skulle månader reserverade för fadern vara ett stöd för dessa då de vill vara hemma – oavsett om motståndaren är arbetsgivare, arbetskamrater eller barnets mamma.

Det ojämlika uttaget drabbar också alla kvinnor. Ett linköpingsombud som är mot en tredelning av föräldraförsäkringen hänvisade till små industriföretag som skulle drabbas hårt om deras anställda (män) helt plötsligt tog ut föräldraledighet. För mig är det ytterligare ett argument för en individualiserad föräldraförsäkring, för varför ska det företaget överhuvudtaget anställa en kvinna om det förväntas att enbart kvinnan ska vara hemma med barnen? Därför agerar företaget enbart rationellt då det väljer bort alla kvinnor i barnafödande ålder. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.

Individualisera föräldraförsäkringen!